En viktig dag

Usch idag har inte varit en bra dag. En kille vars blogg jag följt i två år avled igår i sviterna av sin cancer. Han var bara 29 år när magcancern tog hans liv. Genom hans blogg har man fått lära känna honom, hans familj, syskon och hela hans värd. Jag vet precis vilken kojan är som de lekte vid vid vändplatsen som små och hur hans bror höll honom lugn under äppelträdet när det åskade. Han lät alla följa honom under hans cancerresa, från diagnos, behandlingar, frisk från cancer, återfall, palliativ och så till sist döden. Han var också sommarpratade i P1 och hans program var det mest lyssnade. Hans blogg i kroppen min hade vid hans död haft 9 miljoner unika besökare. Så jag är säker på att jag inte är ensam där ute att känna att man mist en vän. 
 
Det tog mig med förvåning när jag läste det i tidningen vilket det inte alls borde ha gjort. Hans senaste inlägg på bloggen indikerade att tiden var kommen. Det var dags nu. Det var hans farväl till oss alla. Det sista han kunde få ihop. Och ändå känns det så plötsligt. 
 
Vad som också känns märkligt är att jag uppenbart sörjer en man jag aldrig känt eller träffat men som jag vet allt om. Jag känner honom. För mig känns det så och det gör ont. Förbannat ont att idag få höra att han inte längre  lever. 
 
September är en tung månad för mig. För ett år sedan ställdes hela vår värd upp och ner, barnet dog, tumörerna kom och ja allt var kaos. 
 
Det var kanske därför jag gråtit idag. Gråtit över Kristian som vara fick bli 29 år. Gråtit över mitt barn som bara blev 17 veckor. Det är inte länge, men för en kvinna som burit detta barn är det en oändlig tid. Gråtit över det barn som kanske aldrig kommer! Jag har också gråtit över min vän som har en obotlig sjukdom och som behöver hjälp NU! Och över en annan vän vars dotter fortfarande kämpar mot tumören i hjärnan! 
 
Kristians blogg hittar ni här: http://ikroppenmin.blogspot.co.uk/?m=0
 
Kristians sommarprat som verkligen är värt att lyssna på hittar ni här: http://m.sverigesradio.se/avsnitt/index/2071?avsnittsid=209304
 

Kommentarer

Postat av: Sandra B

vad rörd jag blir genom att läsa, kram på dig!

Skrivet: 2013-09-19 kl: 20:43:38
Postat av: Anonym

Du skriver så fint och det märks att du går igenom mycket nu. Hoppas du mår bra snart det måste vara extra tufft i ett land där man inte har så många nära och kära?

Skrivet: 2013-09-20 kl: 12:57:34
Postat av: Anna

Hoppas verkligen du mår bättre snart....
Det är inte kul att gå omkring och må dåligt....
Tusen kramar...

Skrivet: 2013-09-23 kl: 00:30:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback
RSS 2.0