Svar på kommentarer!

Jag vet inte om jag vill diskutera vår ekonomi här på bloggen men min make reser väldigt mycket med sitt jobb. Genom jobbet har vi ibland hyrbil, bor på hotell och reser. Inför vår flytt har vi rest lite för att leta boende och gått på kurser. Vi är vanliga människor som har pengar till just vår vardag. Ang rosorna så var det en fin överaskning och alla spenderar väl lite extra ibland för att göra någon glad. Att jag för tillfället inte jobbar är ingenting som jag själv har valt tyvärr. 

 

Nej men se goddag, är det inte den svenska avundsjukan som är och hälsar på!! Alltid lika otrevligt ju! Nä Cecilia, bäst att du håller dig till att blogga om dåååååliga saker bara så stör du nog ingen..

Malin- ja så trist och tråkigt som möjligt skall alla ha det!

Vilka hemska kommentarer! Vem frågar något sådant?

Håller med föregående...ren avundsjuka!!! 100 rosor fr Kenya- vilken suprice- det är du värd Cecilia

Angående rosorna så måste jag berätta vilken fantastiskt upplevelse det var att få se rosodlingen på Mount Kenyas sluttning och dessutom vilken glad överraskning priset var. I Europa så hade de kostat en förmögenhet men här kostade de som en pizza i Stockholm.
Priset är naturligtvis egalt i den här frågan. Cecilia fick rosorna för att hon var väl värd dem och i ärlighetens namn är jag nog den sämsta maken i världen vad gäller blommer och överraskningar. Allt det som du verkar uppfatta som ett lyxliv är i regel sådant som Cecilia kämpar mycket och länge med att få ihop. Hennes stora styrka är att få ihop familjen och se till att vi gör saker tillsammans och med våra vänner med den ekonomin som finns (och tror mig när jag säger att den på intet vis är extravagant).