Året 2012 del 2
AUGUSTI
Jag trotsade mitt illamående och vi åkte till Stockholm för att hälsa på våra goda vänner som fått barn. Vi besökte även Junibacken, Skansen & Gröna Lund.
Väl hemma gjorde vi KUB-test. Jag vet inte riktigt varför vi valde att göra det och jag vet inte såhär i efterhand om det skapade mer smärta och oro än om vi låtit bli. Utgången hade blivit densamma ändå. På när barnmorskan gjorde ultraljudet såg hon lite tveksam ut och gick och hämtade en kollega som såg ännu mer tveksam ut. Vi frågade självklart vad som var fel och de visade en stor utbuktande klump på barnets mage. Vi fick en akuttid till en läkare dagen efter och just då kändes det som det längsta dygnet i vårat liv. Nästa dag bekräftade läkaren att barnet hade ett omphalocele, alla eller vissa organ låg utanför kroppen. Två långa veckor väntade innan vi kunde göra fostervattenprov. Två veckor då vi varje vaken minut funderade på om vi skulle ta chansen och låta vårt barn leva eller om vi skulle avsluta det hela. Statistiken gav oss ingen vägledning utan det var verkligen som att välja mellan liv eller död.
Samtidigt fortsatte livet med Lilla H som var lyckligt ovetande. Hon fick en Bellekänning som hon bodde i hela dagarna. Jag skämde bort henne med massa paket och kärleken för henne var oändlig. Tacksamheten för vad vi redan satte sig som en stämpel mitt i pannan. Vardagen fortsatte. Förskolan började igen.
En av de dagar vi mådde som sämst satte vi oss i bilen och åkte till barnens gård där vi matade djur, åt pizza och, åkte bilar, hoppade studsmatta och badade i deras vattenland. Lilla H älskade det!
SEPTEMBER
När vi kom in till sjukhuset igen för prover så fanns där inte längre något hjärtljud. Naturen hade beslutat åt oss och vårt barn, 17 veckor gammalt dog i magen. Trots att det var jobbigt kände vi en oerhörd lättnad över att inte behöva fatta beslutet själva. Jag hade inte skrivit något om det på bloggen alls men började nu skriva lite. Det känns konstigt att sitta och skriva glada inlägg när man själv är så ledsen.
Vi fortsatte livet. Kräftskivan med mammagruppen piggade upp mig och det kändes skönt att festa och släppa allt för ett tag och bara ha kul med sina vänner. Det börjar bli en klassiker nu, när vi ska cykla hem, det är då det roliga händer. Folk (inga namn nämnda) cyklar ner i diken och cyklar omkull varandra och det är totalt kaos. Men hem kommer vi tillslut, om än lite haltandes och ömma.
Lilla H bakar mycket med pappa, vi besöker biblioteket, börjar på gympa med vännerna
och njuter av att ha henne hos oss.
De tar foto på förskolan och jag blir så irriterad på fotografen. Det känns inte alls som han ansträngt sig överhuvudtaget. Många barn blev så dåliga på bilderna och så även Lilla H.
Hösten kommer. Känslorna går upp och ner. Vi börjar träffa en kurator på sjukhuset som hjälper oss mycket. Vi är nu helt överens om att vi vill flytta till England. Vi är också helt eniga om att vår älskade dotter verkligen är ljuspunkten i våra liv. Samt att vi har varandra.
OKTOBER
Nästa smäll. Man har analyserat prover från moderkakan och upptäcktsmå tumörer. Allt detta innebär att vi nu vet varför det gick som det gick med vårt barn och vi vet också att det aldrig hade en chans att överleva. Nu riktas fokuset mot mig istället. Är allt borta, ligger mina värden bra? Har det spridit sig till andra organ? När kan jag bli gravid igen?
Samtidigt som jag gör regelbundna prover på sjukhuset reser maken regelbundet över till England för att möjliggöra en flytt dit efter årsskiftet.
Lilla H börjar spela en massa datorspel och blir helt besatt. Hon vill spela data mest hela tiden.
Vi tycker sådär om det men låter henne ändå spela en del.
Vi umgås mycket med hennes vänner Alina & Leon. Deras mamma Sandra är min vän och hon är föräldrarledig så det blir många ledejter och långa kvällar varvat med skitsnack & allvar.
Vi lämnar Lilla H hos farmor & farfar och åker till Göteborg på 30års-fest. Fantastiskt skönt att komma iväg ett tag men jag har svårt att släppa allt det tråkiga hemma.
Det är höst! Vi tar långa promenader med Lilla H som cyklar bredvid oss. Mitt i höstyran hittar Lilla H sina nya favoritskor. Rosa klackskor med lack och glitter. Hon vägrar lämna affären utan dem.
Vi får veta att goda vänner till oss ska separera och det ger oss alla en tankeställare.
NOVEMBER
Det är klart! Vi flyttar till England! Dock inte efter årsskiftet utan i mars! Det känns väldigt konstigt när vi väl får det slutgiltiga beskedet. Rädsla blandas med glädje. Jag byter blogg och bestämmer mig för att ändra fokus lite på den. Vill att bloggen skall handla om vårt liv, vi som familj, och om allt vad en utlandsflytt innebär och vårt nya liv där.
Lilla H går på prinsesskalas hos sin kompis Alice som fyller 4 år.
Det är lite spännande med så många nya barn.
Lilla H trotsar mer än någonsin. Mitt tålamod tryter fler än en gång. Vi hänger hos Leon & Alina och dansar på deras vardagsrumsgolv med deras Weii. Pappa sköter Lilla H:s naglar som vanligt. Klippa sen måla.
Mina värden börjar bli bra. Känns underbart. Jag och maken åker till Bath i England för att kolla på boende.
Mysigt att komma iväg själva, samt spännande att besöka framtida hemstaden.
Jag går på sminkkväll med tjejerna i mammagruppen. Riktigt snygga blev vi allihopa!
Lilla H leker med Alice & vi går på Sean Banan. Dock tyckte hon att det var för mycket ljud, trots öronskydden så vi shoppade skor istället för att lyssna på musiken. Men en glimt fick vi i alla fall.
En god vän till oss insjuknar och blir allvarligt sjuk. Det är långt ifrån bra ännu och vi hoppas varje dag att det kommer att lösa sig! Man tänker på att denna höst har ställt många i vår närhet på prov, även oss själva. Man börjar inse mer och mer hur lyckligt lottad man är här i livet. Motgångar kommer och går men man blir faktiskt starkare av dem.
DECEMBER
Lilla H vägrar sin fina overall från PompDeLux så jag köper ett tvådelat ställ från Didrikson istället.
Min make är iväg i Franskrika & England första halvan av månaden och kommer enbart hem för att vi ska på dop och kurs i Stockholm. Kursen om att vara utlandssvensk är mycket givande och jag är imponerad över hur mycket forskning det finns på ämnet. Vi varvar kurs och dop med att shoppa, slöa på hotellrummet och äta lyxiga frukostar.
Luciatjejen som var så fin i sitt luciatåg. Jag var så stolt. Tyvärr strulade ju kameran. Pappa var så ledsen att missa detta men som tur var hoppade farmor in i hans ställe.
Jag funderar mycket över flytten och hur den kommer att påverka Lilla H.
Är väldigt rädd att hon inte ska hitta vänner. Vi köper också skridskor och åker i ishallen.
Julen kommer. Vi firar hos makens föräldrar. Det blir en alldeles lagom julafton. Lagom med paket också till Lilla H. Mellandagarna är fulla av middagar, vänner, dejter, barndomsvänner osv. Nyår firar vi med mammagruppen.
Jag önskar er alla en god fortsättning. I vår familj ser vi på det nya året med med spänning. Stora saker ligger framför oss, vi ska flytta till ett nytt land. Lilla H skall börja skolan till hösten. Det är ett nytt språk, kultur, nya människor. 2013 kommer bli så mycket bättre än 2012 det känner jag på mig!
Kommentarer
Postat av: Sandra B
I vissa familjer ger motgångarna splittring men i vår och er fam har vi lyckats bli sammansvettsade istället, så nåt gott i allt negativt och tråkigt och 2013 kan ju bara bli bättre!!! <3
Postat av: Hanna- mamma till Elina och Molly
Väldigt fint skrivet! Hoppas ni får ett bra 2013 det är ni värda ska bli spännande att följa er;)
Kram
Postat av: ellenojag
Tack för att du delar med dig <3 ska bli kul att följa er 2013 och i England!! är helt säker på att 2013 kommer vara snällare mot er än vad 2012 var <3
Postat av: Cissi
Jag håller alla tummar&tår för att du får ett bättre år i år, 2013!
Kram
Trackback
