Det var en del av er som reagerade när jag i helgen publicerade en bild från mitt jobb på Instagram. Jag har inte hunnit berätta för er att jag börjat jobba på Svenska Skolan. Jag undervisar barn i åldrarna 6-12 i svenska som andraspråk. Det är väldigt kul men väldigt utmanande då det är så olika nivå på barnens förkunskaper i svenska språket. 

 

 

Vårt tema i höst är Sveriges geografi. 

Lilla H har börjat ta privatlektioner i simning. Tanken är att hon ska hinna ta minst tio lektioner innan vi åker till Thailand. Med andra ord vill vi att hon ska kunna hålla sig flytande i vattnet innan december. Vi har hittat en pool där de ger one on one med barnen, alltså de är själva med sin lärare. Nu början är det en annan elev med också för att hon ska kunna härma den andra eleven eftersom att hon inte förstår allt läraren säger. Vi var där första gången idag och det gick väldigt bra. 

 

Lilla H vill så gärna visa er sin book bag som hon fick igår. I skolan har alla barnen dessa väskor. Det är inte tillåtet att ha tex ryggsäckar eller andra väskor. Gympakläderna har de i en gympapåse som alltid hänger på deras krok som man får ta hem och tvätta och sedan hänga tillbaka. Hon är väldigt stolt över att ha sin egen book bag nu då hennes kom lite senare än de andra barnens. Som ni ser har hon byxor på sig idag. I hennes skola är det tillåtet för flickor att bära byxor även om de flesta tjejer inte gör det. Lilla H går emot strömmen. Hon är ju väldigt självsäker och vet vad hon vill. Dessutom så ger det henne ännu ett alternativ i den strikta skoluniformen. Dock kommer skorna hon har på sig att få hänga med hela vintern. Jag trodde de fick byta till vinterskor sen men icke. Det är finskor eller gummistövlar som gäller.

 

Det är skillnad på kamera och kamera. Har använt mobilen mest senaste året men inser att jag måste sluta med det och istället börja använda min riktiga kamera som jag fick i julklapp ehhh... förra året. Den tar verkligen fantastiska bilder. Jag borde gå en fotokurs eller en kamerakurs i alla fall som min kompis Sandra gjorde så man verkligen kan utnyttja alla funktioner som finns på kameran.

 

Tog med Haley upp på höjden bakom huset och testade lite i alla fall. Bilderna blev bra! Utsikten från vårt område är helt fantastiskt. Synd bara att det var dimma den dagen. Det vita otydliga i bakgrunden är ehentligen hela staden. Ska försöka ta med kameran oftare och börja visa er mer från Bath så ni får se hur staden ser ut.

 

 

Det står lite still nu. Fösöker fokusera på det viktigaste, nämligen Lilla H, hennes skolgång, rutiner och mat. Var sängliggandes torsdag & fredag, helgen gick åt till att umgås som familj och uträtta lite ärenden och nu är det ny vecka igen, maken är utomlands och jag och Lilla H kör på som vanligt med skola och vardag. Tack alla ni som hört av er efter mina senaste inlägg. Livet är i en svacka just nu, inte så mycket att göra än att kämpa på.

 

Vi hade trevliga gäster i lördags förresten, hon är svensktalande (från Finland men från en svensktalande del) han är engelsman och flickan talar båda språken. Lilla H lekte nonstop med dottern hela kvällen och vi vuxna satt och pratade, åt tacos och efterätt.

 

Nu ska jag hämta Lilla H från skolan sedan ska vi åka och äta lunch och efter det storhandla. Åt glass till kvällsmat hemma för det ekar verkligen tomt. Usch och fy, dåligt föräldrarskap!

Nej nu får det vara slut på tråkigheter och självömkan här inne! Dags att ta tag i denna dagen! Jag & Lilla H ska ner till stan en runda innan skolan (hon börjar vid ett) och shoppa lite, luncha och fixa till en cach som jag placerat där och gått bakläxa på! Ger er två bilder på dagens skoltjej! 

 

Usch idag har inte varit en bra dag. En kille vars blogg jag följt i två år avled igår i sviterna av sin cancer. Han var bara 29 år när magcancern tog hans liv. Genom hans blogg har man fått lära känna honom, hans familj, syskon och hela hans värd. Jag vet precis vilken kojan är som de lekte vid vid vändplatsen som små och hur hans bror höll honom lugn under äppelträdet när det åskade. Han lät alla följa honom under hans cancerresa, från diagnos, behandlingar, frisk från cancer, återfall, palliativ och så till sist döden. Han var också sommarpratade i P1 och hans program var det mest lyssnade. Hans blogg i kroppen min hade vid hans död haft 9 miljoner unika besökare. Så jag är säker på att jag inte är ensam där ute att känna att man mist en vän. 

 

Det tog mig med förvåning när jag läste det i tidningen vilket det inte alls borde ha gjort. Hans senaste inlägg på bloggen indikerade att tiden var kommen. Det var dags nu. Det var hans farväl till oss alla. Det sista han kunde få ihop. Och ändå känns det så plötsligt. 

 

Vad som också känns märkligt är att jag uppenbart sörjer en man jag aldrig känt eller träffat men som jag vet allt om. Jag känner honom. För mig känns det så och det gör ont. Förbannat ont att idag få höra att han inte längre  lever. 

 

September är en tung månad för mig. För ett år sedan ställdes hela vår värd upp och ner, barnet dog, tumörerna kom och ja allt var kaos. 

 

Kristians blogg hittar ni här: http://ikroppenmin.blogspot.co.uk/?m=0

Kristians sommarprat som verkligen är värt att lyssna på hittar ni här: http://m.sverigesradio.se/avsnitt/index/2071?avsnittsid=209304

 

 

Ärligt så har det varit betydligt svårare att komma tillbaka den här gången. Ni klagar ju på att jag bara skriver om lycka och solsken här inne. Nu gör jag inte det. Det är tufft just nu. Jag saknar Sverige, min familj och vänner. Tänker på det mycket. När jag flyttade hit så kände jag mig färdig med Sverige. Not so sure anymore.... 

 

Jag ser ju så tydligt vad det är som händer. Minns ni kursen vi gick i Stockholm där de talade om de olika faserna som expatriater går igenom. Smekmånadsfasen, allt med det nya landet är bara sååååå bra. Man e högt uppe. På skalan, tills man faller platt ner och intar nästa fas; minns ej vad den hette men då tycker man helt plötsligt att hemlandet är det bästa som finns och britter e idioter osv.... det är väl där jag e nu då. Denna fas är extremt viktig tydligen, man måste ta sig igenom den så är det bara för efter sen då planas allt ut och man börjar trivas bra igen. Det e så sjukt, forskning på expats har visat att ALLA går igenom dessa faser. Vissa med några månaders förskjutning men ändå, alla gör det! Undra när maken kommer nerdimpandes...? 

 

Vi har varit själva jag & Lilla H nu i två veckor men idag äntligen kom pappa hem. Älskade unge så glad hon varit. Maken som flugit hela natten var så trött och Lilla H lät honom snällt sova i hennes säng när hon såg en film. Allt för att ha pappa så nära som möjligt. Hon hade även bäddat om honom så sött med små dockfiltar och såg jag när jag kikade in. 

Lilla H är så stolt över sin guldmedalj som hon fick av rektorn idag. Alla barnen i hennes klass fick en för att de klarat av sin första vecka i skolan så bra. Ni får tänka på att det är fyraåringar vi talar om. Små små barn som nu går i skolan och förväntas kunna läsa och skriva om ett år från nu. De går lika långa dagar och de delar skolgård med barn upp till tolv och äter sin lunch i matsalen tillsammans med de andra eleverna. De är skolbarn nu helt enkelt. Det skrämmer mig lite. 

 

Skolan har startat här och i år kan jag faktiskt skriva just skolan eftersom att här börjar barnen skolan när de är fyra år. Min älskade lilla tjej har nu gått två dagar och allt går bra. Detta trots att vi bytt skola från förra terminen och både lärare och klasskompisar är nya. Den skolan som hon gick på nursery förra året vore ju det sjäkvklara valet att fortsätta i men efter lite efterforskning valde vi att byta. 

 

Finaste tjejen vill ge pappa ett kort till hans skrivbord på jobbet. Överallt ville hon ta kort. Kan berätta att det blev det första till vänster högst upp som hon valde ut sen. 

 

Jag funderar och funderar på hur jag ska höra med bloggen. Vill ju gärna ha den kvar och jag vet att det är många som uppskattar och läser den. Funderar på att börja göra veckoinlägg. Så blir det längre inlägg men inte lika ofta. Vi får se hur det blir. Jag vill inte känna mig stressad för att jag inte har uppdaterat ibland osv. Aja vi får se. Slänger in en underbar bild på Lilla H och Jenna så länge! 

 

Lilla H har tyckt det varit väldigt kul att få vara med på Bamsegympan två gånger nu när vi varit här i Sverige. De är så söta alla små fyraårigar som gympar tillsammans.